Men apropå elen vill vi ju gärna ha såna här strömbrytare, eller liknande, istället för vita klossar som inte alls passar in:

Sen nyår har jag lyckats hålla mig hyfsat till LCHF, och de värsta omställningsbesvären (=huvudvärk och illamående) börjar ge med sig. Idag gjorde jag en blomkålsgratäng med smulad fetaost i, det var riktigt gott till fläskkotletterna.

Jag och Kvatro har faktiskt tränat lite lydnad, både igår och idag. Jag skrev en grov träningsplan båda dagarna och valde till och med olika fotbollsplaner att träna på. Det blev rutan, position vid fotgående och en kort kedja med externbelöning. Det var naturligtvis jätteroligt och Kvatro verkar fortfarande så glad och nöjd. Kommer och vill gosa i soffan, något han sällan gör. Jag önskar att träningslusten och -orken håller i sig, det vore så kul att äntligen starta i II:an snart. Duktiga fina Kvatro som kommer ihåg så bra av sånt vi tränade för länge sen.

Till sist en bild från julafton på den lille herden.

Viktor började på dagis i mars och bytte plats i april/maj, och det är vi glada för. Vi är så nöjda med föräldrakooperativet och Viktor verkar trivas bra. Han är den mest underbara, söta, härliga, roliga och envisa 2,5-åring man kan tänka sig. Jag tycker han är fantastiskt smart och påhittig, och han är så gosig, kramig och mysig. Han har tyvärr varit sjuk en massa under hösten och vintern och för en dryg vecka sen konstaterades öroninflammation hos VC. Hoppas han får vara frisk nu.

Annars har jag under året gått kurs för Niina Svartberg, hjälpt till på SM i lydnad och agility och opererat bort ett födelsemärke på ryggen som med sina nio stygn helt oväntat gjorde mig beroende av en del hjälp (jag fick inte böja ryggen på två veckor!) som till exempel att knyta skorna.

Vi har varit en massa på landet under helger och semestern, och råkade bland annat ut för ett brutalt åskväder där blixten slog ner i huset och spräckte en kakelplatta i köket. Det smällde runt om i skogen oavbrutet i en timme och vi satt i bäddsoffan hela familjen och darrade ikapp. Kvatro var nog mest rädd, sen jag och Viktor sov igenom det hela (Uffe säger att han inte var speciellt rädd…).

Under sommaren var vi också på Gotska Sandön och på Kvarnön, och jag var medhjälpare på en retrieverkurs som Tina höll på Lilla Träskaten. Jag och Uffe var på The Specials på Cirkus i september och det var efterlängtat och skoj.

Stackars Kvatro tycker att det är otäckt när det smäller . Han längtar liksom jag till 2012.

För några veckor sen hade jag bokat tid på den lokala veterinärkliniken för att kolla Kvatros ögon. Jag tycker att jag ser små tecken på att han eventuellt har fått sämre syn på sistone. På kliniken kunde de inte ögonlysa, och det tyckte jag var konstigt att de inte hade sagt något om när jag ringde och bokade tid för just ögonkoll. Det är kanske sånt alla hundägare vet, att bara de största sjukhuset har den typen av utrustning. Men nu gjorde vi om undersökningen till en seniorkoll med allmän koll på tänder, hjärta och genomkänning och ett blodprov. Värdena för lever, njure, glukos och totalprotein var bra. Herrn blir ju 8 i vår, och det var väl bra att få sånt kollat. En ögonlysning återstår fortfarande, den får vänta tills efter nyår.

Bara två veckor kvar på praktiken. Skönt och tråkigt på samma gång. Jag har lärt mig oerhört mycket den här terminen och jag trivs bra med både eleverna och lärarna. Men samtidigt ska det bli bra att efter nyår få ägna mig åt alla de inlämningsuppgifter som jag varit tvungen att släppa på grund av allt vabbande och att förhoppningsvis få jobba en del och få L Ö N !!!

Vi har varit och är fortfarade sjuka här hemma ända sen ett par veckor tillbaka. Jag och Viktor började hosta då och sen ett par dagar tillbaka är det Uffes tur. Viktor har dessutom varit täppt och haft rinniga ögon och varit hemma från dagis till och från och nu är det sämre igen och han får bli hemma från dagis imorgon igen. Nästäppan och hostan gör att han sover allmänt dåligt. Det påverkar såklart oss andra och jag har sovit 3-4 timmar/natt den senaste 1-2 veckorna. Vabbandet, tröttheten och att hjärnan inte fungerar ordentligt gör att jag inte hinner eller orkar ägna mig åt skolarbetet så mycket som jag behöver, och just nu undervisar jag ett mastigt block i kemi som kräver en hel del förberedelser. Lektionsplaneringen (och genomförandet) blir lidande och stressen över att jag inte hinner med gör att jag har svårt att somna på kvällen. Ond cirkel någon?

En annan sak som jag märkt med sömnbristen är att perceptionsförmågan påverkas på ett skumt sätt. Sinnesintryck blir annorlunda och det handlar inte bara om att saker ser ut att svaja eller att golvet gungar till, utan att jag uppfattar saker olika starkt jämfört med annars. Om det kommer ett tåg och en cykel emot mig är det ”normala” att intrycket av tåget är starkare än av cykeln, men så behöver det alltså inte vara nu. Folks röster tränger också igenom andra ljud på annat sätt. Obehagligt!

Men nu ska jag inte klaga mer, snart är det faktiskt jullov och då ska jag och Viktor vara hemma i 10 dagar och mysa, leka i parken, förhoppningsvis åka pulka och åka och hälsa på far- och morföräldrar osv. Jag ser fram emot det! Idag tog vi oss ner i källaren för att hämta upp lite julsaker, och nu har även vi en stjärna och en ljusstake i fönstret. Och jag tror att det tindrade till lite i ögonen på oss allihop när vi tände lamporna.

Det har inte funkat att återgå till lchf ännu efter magsjukan, men jag siktar på att vara på banan igen efter helgen. Jag behöver planera min mat bättre med lchf än vanlig mat och det har inte funnits krafter till det ännu.

Jag är lite frustrerad över att inte kunnat ägna mig åt skolarbete på så många dagar, men det är som det är. På sätt och vis är det ju mysigt att vara hemma med Viktor så mycket (åtminstone nu när vi orkar umgås) och jag försöker att släppa stressen och låta det få ta sin tid.

edit: Glömde ju skriva att snälla Tina med familj passade Kvatro under helgen, det var guld värt!

När det gäller maten har det blivit lite fusk så vikten står stilla. Jag ska göra en satsning den här veckan och hoppas att det ger resultat. Jag äter ganska liberalt av både mejerier och grönsaker, och då går det lite långsammare neråt.

Frossardagarna är definitivt över, jag åt nog lite för mycket av middagen och känner mig smått illamående. Det går att äta för mycket av även lcfh-mat, jag lovar, man får se till att äta fort bara. Kvällens middag bestod av blandfärsbiffar där jag blandar 500 gram blandfärs med 4 äggulor och 1 dl vispgrädde och steker de 8 biffarna som satsen ger på ganska låg värme. Idag blev det gräddstuvad vitkål och saltgurka till. Gott!

När det gäller inlagd gurka får man verkligen kolla innehållsförteckningen. Ättiksgurka har ju bra mycket mer kolisar än saltgurka (Felix har 3,5). Jag köpte polsk saltgurka någon gång, och den var i princip fri från kolhydrater. Samma när det gäller dijonsenap, som är ett måste i min cole slaw. Vissa märken har ganska mycket socker i sig, men jag köper en som heter Greys (tror jag, genomskinlig burk iaf) och den innehåller bara 6,2 g/100 g. Med tanke på hur lite man tar blir det inte mycket i en portion.

För övrigt är det dags för några dagar i Karlstad. Det blir att gå upp i ottan imorgon. Kvatro ska få vara hos Tina & Co och mamma ska hjälpa till med att hämta Viktor på dagis. Första gången jag lämnade Viktor hemma med Uffe för att åka till Karlstad var han ca 19 månader. Då hade jag inte varit ifrån honom så länge som tre dagar innan, och jag var lite orolig för hur det skulle gå. Tidigare gånger hade hela familjen åkt med till Karlstad för mina ”närträffdagar”. Men det gick såklart bra och jag njöt av att vara ensam i några dagar. På sätt och vis känns det jobbigare att lämna honom ju äldre han blir. Jag saknar honom ju så förbenat! Och jag vill höra vad han gjort på dagis och sitta i soffan och titta på Nicke Nyfiken tillsammans med honom innan det är dags att laga middag. Men jag ser fram emot att få sova ostörd i två nätter.