Om man hoppas att det här ska vara ett inlägg om adventsmys, nystädat hem, pepparkaksbak och tindrade barnaögon bör man sluta läsa nu.
Vi har varit och är fortfarade sjuka här hemma ända sen ett par veckor tillbaka. Jag och Viktor började hosta då och sen ett par dagar tillbaka är det Uffes tur. Viktor har dessutom varit täppt och haft rinniga ögon och varit hemma från dagis till och från och nu är det sämre igen och han får bli hemma från dagis imorgon igen. Nästäppan och hostan gör att han sover allmänt dåligt. Det påverkar såklart oss andra och jag har sovit 3-4 timmar/natt den senaste 1-2 veckorna. Vabbandet, tröttheten och att hjärnan inte fungerar ordentligt gör att jag inte hinner eller orkar ägna mig åt skolarbetet så mycket som jag behöver, och just nu undervisar jag ett mastigt block i kemi som kräver en hel del förberedelser. Lektionsplaneringen (och genomförandet) blir lidande och stressen över att jag inte hinner med gör att jag har svårt att somna på kvällen. Ond cirkel någon?
En annan sak som jag märkt med sömnbristen är att perceptionsförmågan påverkas på ett skumt sätt. Sinnesintryck blir annorlunda och det handlar inte bara om att saker ser ut att svaja eller att golvet gungar till, utan att jag uppfattar saker olika starkt jämfört med annars. Om det kommer ett tåg och en cykel emot mig är det “normala” att intrycket av tåget är starkare än av cykeln, men så behöver det alltså inte vara nu. Folks röster tränger också igenom andra ljud på annat sätt. Obehagligt!
Men nu ska jag inte klaga mer, snart är det faktiskt jullov och då ska jag och Viktor vara hemma i 10 dagar och mysa, leka i parken, förhoppningsvis åka pulka och åka och hälsa på far- och morföräldrar osv. Jag ser fram emot det! Idag tog vi oss ner i källaren för att hämta upp lite julsaker, och nu har även vi en stjärna och en ljusstake i fönstret. Och jag tror att det tindrade till lite i ögonen på oss allihop när vi tände lamporna.
